likabehandling
Kajsa Svaleryd och Moa Hjertson skriver i sin bok Likabehandling i förskola och skola om att det ska vara noll tolerans på allt som är kränkande och diskriminerande. Att 1 gång är 1 gång för mycket och att varje barn har rätten till att vara den som man är.
Dem skriver även att allt som händer ska anmälas vidare till rektorn som i sin tur anmälar det vidare till den som är huvudman på förskolan eller skolan. Och huvudmannen ska anteckna allt och det är denna person som har ansvaret om ett barn far illa. De måste även hålla koll och se om det finns en möster i dem situationer som händer.
Förskolorna och skolorna ska vara inlärda på vad det är som gäller och det ska finnas en tydlig likabehandlingsplan till hands.
Men om det ser ut såhär överallt, hur kan det då finnas mobbning?
Hur ska vi komma till den punkt att alla skolor och förskolor tar detta på allvar och faktiskt ser till att dem har en likabehandlingsplan att följa? Eller är det så att planen finns överallt men personalen ifråga att ganska dåliga på att prata om den och jobba aktivt efter den?
Alla barn har rätten att vara den som dem är och det är vårat ansvar att se till att dem ska kunna leva ut det i skolorna och förskolorna. Det är våra ögon och öron som måste vara uppmärksammade på allt som sker runt omkring oss och lägga oss i när något inte blir rätt, för att kunna stå upp för dessa barn som blir illa behandlade av sina klasskamrater.
Och att lära alla barn att vara ett team tillsammans, vara snälla mot varandra och vad som inte är ok att säga eller göra. Barnen ska förstå hur det skulle kännas själv, om någon gjorde detsamma mot dem. Framförallt att ha respekt mot varandra som den individ man är.
Referens:
Svaleryd, K. & Hjertson, M. (2012). Likabehandling i förskola & skola. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
