blivandeforskollarare.blogg.se

"Förskolan ska ta till vara och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs."(lpfö 98, reviderad 2010, s.4) Det finns ett barn som brukar vara ett "sånt" barn som alltid hamnar i trubbel, en sådan lite busing som löser allt genom att slåss och aldrig kan prata till sig det man vill. idag hände en incident med samma barn och x antal barn på andra sidan. Det jag ser är att det första barnet slår ett annat barn men istället för att reagera som jag brukar göra (läs för enbart några veckor sedan) så hör jag mig själv lösa situationen så pass bra att jag var beredd att klappa mig själv på axel efter och säga "bra jobbat". Det jag insåg då var för det första att jag har utvecklat mig själv till att börja närma mig ett pedagogiskt tänk, för det andra att barnet som alltid slåss kanske inte alltid är "skurken" och för det tredje det går mycket bättre att lösa saker om man undviker att visa sig arg och istället vända situationen så barnen förstår hur det skulle kännas för dem själv om det var tvärtom. Det har känts lite skrämmande att det som varit "jag" så pass mycket kan vara fel och att man behöver ändra på sig och tänka om hur man ska lösa konflikter och inte bara gå på magkänsla, men nu när det har börjat fått landat så är det ju ändå det som allting handlar om! Att vi går en utbildning för att lära oss och utvecklas och även om det blir en del misstag efter vägen så kommer det enbart ge oss erfarenhet och förhoppningsvis göra oss till bättre pedagoger i slutändan. Juul och Jensen skriver en intressant mening i deras bok relationskompentens i pedagogernas värld, "Pedagogerna står därmed inför just den uppgiften som föräldrarna misslyckats med: att slå följe med den olydige så att han hittar vägen till sig själv". Första känslan över det, var att meningen var väldigt extrem. Men när jag sugit en stund på det så kanske det låter hårt men som man också kan säga, det är den hårda sanningen. Det låter hemskt att säga att en föräldrar har misslyckats på sin sak, men samtidigt så är huvudsaken att en del barn får någon vuxen som ser igenom dem och förstår dem. Att det finns någon som kan hjälpa en med allt som går emot en. Juul och Jensen (2009) skriver också om att det som oftast är den största förvirrningen vid utvecklingen av dessa barn är att vi behöver gå tillbaka till starten av allt och lära dem personligt ansvarstagande och för att ha möjligheten att kunna lära sig det behöver man kunna känna och tänka angående sina verkliga behov och gränser för att sedan kunna ta ansvar för dem. Även om detta är något som känns skrämmande och lite svårt så finns det så mycket man kan göra dem barnen som blir missförstådda. Referenser: Sverige. Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för förskolan: Lpfö 98. Stockholm: Utbildningsdep., Regeringskansliet. Juul, J. & Jensen, H. (2009). Relationskompetens i pedagogernas värld. (2. uppl.) Stockholm: Liber.