pedagogisk dokumentation
Idag är socialamedier större än någonsin! Allt vi gör hamnar ute på nätet på olika vis, via bloggar, facebook, instagram eller twitter.
Många är för detta och en del är emot det.
Något som också har blivit mer vanligt i och med detta är pedagogisk dokumentation, vilket innebär att tex en förskollärare bloggar om sin verksamhet och vad de gör på den. Men då är ju frågan hur detta påverkar barnen som är med i dokumentationen? För det något posetivt med sig av att sprida denna inofrmation ut till andra människor?
I artikeln Om att bli dokumenterad av A-L Lindgren och A Sparrman kan vi läsa om olika slags dokumentationer som tex med hjälp av bild och text eller video/filma och sedan titta på detta och reflektera över den händelsen som de sett. De menar på att detta är en utmärkt ide där man kan jobba vidare på sin verksamhet och få en överblick över vad man behöver jobba mer på eller få en tydligare bild av en del barn kan så otroligt mycket mer än vad de har uppmärksammat från början. Samt visa hur mycket man tjänar på detta i parktiken att just dokumentera, reflektera och synliggöra sin verksamhet.
Plus att saker och ting sprids väldigt snabbt på sociala medier, vilket då också medför att om en viss förskola uppe i Luleå har kommit fram till något alldeles fantastisk som de gör en pedagogsk dokumentation av och lägger ut på sin blogg så kan det spridas vidare till en föskola nere i Skåne som inte alls har kommit lika långt i sin utveckling och hjälpa dem att komma vidare med sitt arbete till att bli en bättre förskola. Och det är något som tekniskt sätt kan gå på några sekunder! Det måste man ju säga ändå att det är riktigt häftigt.
Men självklart kan det ju medföra en hel del svårigheter i det här också.
Det krävs att man ska vara kritiskt till det mesta och ha tillräckligt mycket fakta bakom för att kunna stå för det man säger, så inte barnen ifråga hamnar i kläm där emellan.
Lindgren och Sparrman ifrågasätter om det inte är så att vi tar ifrån barnens tid till frilek, när vi ska komma dit och störa den med att filma situationen. Och där får jag mig en funderare.
För det är ju klart att man kanske inte kan slappna av som vanligt om man vet att det är någon som filmar det man gör och samtidigt så för det något väldigt bra med sig av att kunna hjälpas åt och utvecklas tack vare all dokumentation.
Det jag har upplevt själv hittils är att på en förskola där jag brukar jobba så dokumenterar de väldigt mycket och jag upplever inte att barnen där blir speciellt påverkade av det, men den förskolan har kommit väldigt långt i sin utveckling och barnen som går där har varit van från början att det titt som tätt åker upp en ipad som knäpper kort eller filmar så jag personligen tror att det kan vara en vane sak. Att vet man ingenting annat så blir det inget konstigt, medans om man har gått på en förskola i 4 år som inte har gjort sådant och helt plötsligt börjar med det så kan det bli mer konstigt och ovant såklart.
Så att dokumentera genom att filma barnen under deras lek, är det något vi bör fortsätta med?
Jag tycker att det är en bra sak att göra och det följer med utveckligen på en bra sätt, men jag förstår problematiken i det hela.
Det ska nog vara något som man satsar långtsiktigt på så barnen får komma in i det och det blir en vana istället för att det är något som händer då och då. Sen vad barnen tycker om det i framtiden, det kommer vi inte få svar på förrän dom är stora. Men min magkänsla säger att om tekniken fortsätter att utvecklas som den gör i den här takten så kommer den generationen inte bry sig om de, för det är så nutidens vardag ser ut helt enkelt.
Tack för mig :)
